Av ljus är du kommen

En grundläggande huvudsats inom fysiken är att energi inte kan skapas eller förintas, kallad energiprincipen. Av detta följer en enkel men häpnadsväckande slutsats: det finns ingen fysisk förklaring till universums uppkomst.

Teorin om Big Bang är bara ett konstaterande av att universum har en startpunkt ur vilken rummet, tiden och all energi och materia har sitt ursprung, och att denna punkt skall uppfattas så bokstavligt som möjligt. Vilket framkallar två frågor: Vad fanns i denna punkt som kunde åstadkomma vårt vidunderliga universum? Och varifrån kom dess så oerhört potenta innehåll?

Den första frågan kan vetenskapen besvara. I startpunkten fanns en fantastisk mängd energi i form av exciterade fotoner (ljusenheter). Fotoner, vars energi är oskapbar och oförstörbar, har en mycket speciell men relativt okänd egenhet som de verkar vara rätt ensamma om: oändligt många fotoner kan packas in i ett mycket litet rum, en planckenhet stor. Det finns ingen gräns för hur många de kan bli.

Det enda som händer när de packas samman är att ljusintensiteten, temperaturen och energin stiger till allt högre nivåer, omöjliga att föreställa sig. Stephen Hawking talar om en hetta många miljoner biljoner triljoner grader stark i kosmos första ögonblick i vilket fotoner fusionerar till övriga elementarpartiklar under det att punkten exploderar och blir till universum.

Det är ur sammangjutningen av miljarder grader heta fotoner hela vår synliga värld fötts och består av än idag. Synlig materia är innerst inne energiskt ljus. Energipaketen i atomerna som bygger våra kroppar är alltså fjorton miljarder år gamla och still going strong. Vi är urljusets barn.

Men varifrån kom all denna energi? Det kan vetenskapen inte svara på. Frågan och svaret blir bokstavligt talat metafysiska. För enligt principen om energins bevarande kan energi vare sig skapas eller förintas av någon materiell kraft; den kan endast omvandlas till olika energiformer: solljus, rörelseenergi, elektricitet, elljus etc., vilka i sista hand landar i obrukbar entropi, lågintensiv värmestrålning. Den enda rimliga förklaringen blir då att en ickemateriell storhet, en osynlig skaparmakt, obunden av fysiska naturlagar, skapade denna urenergi i form av fotoner ur intet. Hur gick det till?

Omöjligt att veta, men för en gudstroende står svaret klart: med ett maktord, en ljusbefallning från den allsmäktige: "Varde ljus!" . Denna förklaring är desto mer trovärdig i vetskapen om att vi har en skriven uppenbarelse (1Mosebok1) om denna ljusets skapelseakt nedtecknad av Mose tre tusen år innan någon människa kände till ljusets natur och dess många följdverkningar under universums långa historia. Av Guds ljus är du kommen.

Att tro på vetenskapen, logiken och Bibeln. Samtidigt.

Som kristen gör jag anspråk på att tro på sanningen. Tror, inte vet. Slutgiltiga bevis för någon dogm finns inte. Det handlar istället om trovärdighet. Så här långt har jag funnit Nya Testamentet vara den mest trovärdiga berättelsen om den mänskliga existensen i sin helhet.

"I begynnelsen var ordet och ... i ordet var liv". Modern vetenskap har på ett mycket övertygande sätt bekräftat sanningshalten i denna utsaga i Johannes evangeliums inledning och dess motsvarigheter i Första Moseboks skapelsebefallningar genom att visa att allt liv bygger på ordergivningen från orden i det kemiska språket DNA - alla livsformers generalplan.

DNA är en spiralformad dubbelkedja av sammanlänkade atomer av ett antal grundämnen, bl.a. syre, väte och kväve som i olika kombinationer bildar de centrala molekylerna i DNA, s.k. baser. Om dessa livets huvudrollsinnehavare står det i Nationalencyklopedin: "Ordningsföljden mellan dessa baser i kedjan utgör grunden för en informationskod, ett genetiskt språk, där alfabetet består av fyra bokstäver: A,T,G och C." Som alltså är namnen på de betydelsebärande baserna som i långa sjok bildar livets ord, satser och budskap. De är livets kod, livets hemlighet. Ur de genetiska koderna springer livsformer fram som vore de resultaten av gudomliga befallningar à la Första Mosebok: "Varde ros!" "Lax bliv till!" "Giraff spring fram!".

Men som bibeltroende person är det viktigt, avgörande, att få en viss biblisk utsaga bekräftad och förklarad av mer än ett bibliskt sanningsvittne och helst finna en nytestamentlig förklaring till det gammaltestamentliga bildspråket. En sådan förklaring finner vi i Hebreerbrevets elfte kapitel: "Genom tron förstår vi att världen har blivit fullbordad genom ett ord av Gud..." Fullbordad genom ett ord, en sats, ett budskap. (Av grekiskans remati: ord, sats, budskap i singularis.)

Varför refererar inte Hebreerbrevets författare uttryckligen till Första Moseboks sex dagar av många skapelsebefallningar? Jo, här förklaras, ja, uppenbaras, att alltsammans, hela skapelseverket, låg gömt i den första skapelsesatsen: "Varde ljus!" (långt innan sol och måne framkallades). Eller som Paulus återger samma sats i 2Korinterbrevet 4:6: "Ljus skall lysa fram ur mörkret." I den befallningen låg universum gömt som i ett frö, ett innehållsrikt frö ur vilket universum exploderat fram (en explosion som fortfarande pågår; expansionsfarten accelererar). I det ord-sats-budskapet fanns all den information som behövdes för att fullborda världen. Inte minst den exakta kalibreringen av de naturlagar enligt vilka all världens fenomen - från galaxer till giraffer - funnit sina former när tiden, de rätta omständigheterna, varit inne för dem var och en att framträda.

Allt vad universum rymmer har evolverat, utvecklats, vecklats ut till vad det är idag ur sitt urfrö, sitt varde-ljus-ursprung. I Guds urskapelseord fanns all den innebörd inneboende till det som senare skulle komma att förverkligas: "... så att det man ser icke har blivit till av något synligt" fortsätter Hebreerbrevet. Nämligen av Guds ords kraft. De sex dagarnas skapelseverksamhet i Första Mosebok får ses som en bildlikt åskådlig framställning av den astronomiska och evolutionära tiden; av hur de olika skapelsekategorierna framträder när vars och ens tid är inne - något som ligger förutsagt i skaparens första och enda sats, vars potens innefattar alla följande satser.

Varde ljus! Tack vare Albert Einsteins välkända ekvation E=mc2 vet vi nu att ljus hör intimt samman med energi och materia (E står för energi, m för massa, c2 för ljusets hastighet i kvadrat). Ljus i alla dess former äger energi. Materia i alla dess former är bunden energi. Eftersom all energi universum rymmer framkallades i Big Bang har all materia, ytterst sett, sitt upphov i det energirika ljus Gud befallde fram i skapelseögonblicket.

Och tack vare Stephen Hawkings kosmologi vet vi nu att universum föddes i en ultrahet ljusexplosion, Big Bang, som visar att materia ursprungligen var ren energi i form av ljus - många miljarder grader heta fotoner som i våldsamma kollisioner fusionerade, sammangöts, till andra elementarpartiklar, såsom elektroner och protoner, vilka i sin tur bildade atomer som väte och helium när universum svalnat tillräckligt.

Och tack vare biologin, med början hos Linné och Darwin, anar vi nu hur liv och intelligens succesivt har evolverat ur materien enligt de naturlagar Gud uttalade i universums födelseögonblick. Liv och intelligens är naturliga följder av materiens och energins/ljusets inneboende egenskaper och interaktioner med varandra (se exv. organisk kemi, fotosyntesen, proteinsyntesen). DNA utgörs ju av grundmateria, grundämnen, atomer, sinnrikt kombinerade i miljarder molekyler till de koder allt liv bygger på.

Detta kunde inte de bibliska författarna ha klart för sig, inte desto mindre har Guds ande lett dem till att uttrycka dessa sanningar i kryptisk form tusentals år innan någon kunde veta exakt vad de betydde: Ur ljus universum! Ur ord liv!

Gudomlig universalism

"Mig är given all makt i himlen och på jorden, gå därför ut och gör alla folk till mina lärjungar ... och jag är med er alla dagar till tidens slut." sa Jesus som sina sista avskedsord till sina vänner, lärjungarna. Matteus evangelium. Detta är antingen det stöddigaste uttalande någon människa någonsin gjort om sig själv eller så är det den mänskliga historiens mest revolutionära stridsrop om att göra uppror mot alla de makter som kräver sin tribut av oss och håller oss i materiellt, psykologiskt och andligt slaveri.

Ett revolutionärt stridsrop mot alla de mäktiga krafter som kräver att få styra våra liv, inte minst materialismens ständigt växande krav, subkulturernas oskrivna lagar för medlemskap, men också de totalitära religionernas många små och stora påvar, patriarker, gudar och gudinnor vars maktbegär verkar osläckbara.

Så vem är det som tar så stora universalistiska ord i sin mun? Första gången denna gudom presenterar sig med sitt fulla namn uppträder han inte i mänsklig gestalt utan i form av en eld ur vilken kommer en röst som kallar sig "jag är den jag är". Jagrösten är uppenbarligen en gudom som i samma andetag ger en annan varelse med jagmedvetande, människan Mose, i uppdrag att befria ett av den egyptiske faraonen förslavat folk, hebréerna. Enligt Exodus. Och med Guds hjälp lyckas Mose i sitt uppdrag och etablerar därmed ett samhälle av jämlikar inför Gud, där ingen får behandlas som slav.

"Befria människan!" är alltså såväl Gamla som Nya testamentets slagord. Människan som också hon, likt sin Gud, sin Skapare, har en jagröst, ett självmedvetande, som längtar efter att leva det goda livet i en gudomligt paradisisk tillvaro likt de mytologiska gudarnas liv i sina respektive idealvärldar; inte ett liv i slaveri i väntan på den definitiva döden för sitt jag. Döden, som annars synes ha den slutgiltiga makten i den här världen, har fått en mycket mäktig utmanare i Jesus, vars kropp döden ej var mäktig nog att behålla. Se de fyra evangelierna om Jesus död och uppståndelse.

Vad innebär det för människan, när hon väl satts fri, att leva ett gott, friskt och bestående jagliv? Varje barn ger oss svaret. Det är att få leva i det livsmedium i vilket hon föddes: den kärleksfulla relationen till ett Du. Vem är det Du som utan svek älskar varje Jag? Det är den gudom som givit oss existens tillsammans med allt annat som existerar. Det är den världsmakare vi kan se med förnuftets ögon i de exakt kalibrerade naturlagarna som gjort jordelivet möjligt, som enligt Guds ord, dvs Jesus ord i Johannes tre, förälskat sig i sin skapelse och hittat en pärla djupt inbäddat i sitt verk, en varelse som besitter samma egenskaper som sin livgivare: ett medvetet jag som kan älska ett lika medvetet du. Och som han givit sitt liv för att rädda till ett evigt liv med sig. Här går den kristna universalismen i dagen. Otvetydigt.

Namnet "jag är den jag är" visar på en spirituell existens i sig, en oberoende och evig ande, med en integritet som är absolut, ett orubbligt jag, som inte kan förändras eftersom det är fullkomligt, och som därför kan kallas Mitt innersta existentiella Du, innanför alla synliga ting, ett alltid närvarande du och överallt tillgängligt för ett kärleksmöte eftersom denna gudoms kärlek är ovillkorlig.

Det vill säga, alla villkor för ett möte, för en kärleksförening, är uppfyllda i och med den gärning Jesus genomförde i sin död och uppståndelse. I denna historiska händelse försonade det gudomliga Jaget sig med alla mänskliga Du som nånsin levat, lever och kommer att leva sina ofullkomliga men för gudomen djupt älskansvärda liv. Det är främst denna makt att befria oss från vadhelst som hindrar oss att förenas med vår gudomliga skapare Jesus syftar på när han säger att Mig är given all makt i himlen och på jorden. Jesus Jag är oövervinnerligt. Hans namn är mäktigare än alla andra namn. Hans rike är inte av denna världen, men det kommer att segra utan blodspillan eftersom denna världens furste besegrades i samma ögonblick Jesus lämnade dödsriket.

Men det stannar inte där. Guds kärlek är här och nu och Jesus vilja är att vi gör allt som står i vår makt för att fylla behoven hos alla hans högt älskade människor. Detta får omedelbart politiska konsekvenser, och om vi ser oss omkring i världen på alla dess politiska system så märker vi att det är i demokratiskt styrda länder människors behov av trygghet och frihet uppfylls bäst. Där uttrycket "ömsesidig respekt" mellan stat och individ har substans. Mänskliga rättigheter, som har sina rötter inte minst i Jesus berättelser om gudomlig barmhärtighet mot alla sorts människor, står starkast i genuina demokratier. Här har gudomlig humanism tydligast tagit kropp.

Denna gudomliga kärlek är träffsäker; dess pilar träffar alla människor utan undantag. För att citera Paulus; här är ingen jude eller grek, här spelar inte etiketter någon som helst roll, religiösa, politiska eller kulturella. Tack vare Jesus kan gudomens kärlek nå fram till alla som söker jagexistensens yttersta källa, alla som vill bli det gudomen är får tillfälle att börja den resan redan i vår fysiska tillvaro. Alla som vill. Det är gudomen som givit oss vår fria vilja - den måste därför respekteras fullt ut, inte minst av Gud själv. Inget tvång i religionen säger Koranen. Vad händer i döden? Ingen, utom dödens överman, Jesus, vet.